“Nya snabblånelagen”. “Smslånelagen”. “Högkostnadskreditlagen”. Ja, kärt (och omtvistat) barn har många namn. Men vad innebär då egentligen den nya högkostnadskreditlagen i praktiken? Lagen, som trädde i kraft under hösten 2018 fortsätter förvisso att väcka frågetecken både bland konsumenter och kreditgivare, men här gör vi en genomgång av de mest väsentliga punkterna du bör känna till.
Svenskarnas skuldsättningsgrad är på intet sätt någonting nytt under solen. Tvärtom. I samband med digitaliseringens explosionsartade tillväxt de senaste 10-15 åren har dock även antalet tveksamma kreditgivare som erbjuder sina lånetjänster till svenskarna ökat. Många olyckliga och tragiska levnadsöden har bland annat porträtterats i tv-serier som TV3:s långkörare “Lyxfällan”, där personer som hamnat i ekonomiskt obestånd får hjälp att komma på fötter igen.
Redan under 2015 tillsattes en utredning i syfte att ta fram underlag till en ny konsumentkreditlag. Även om sms-lån ingalunda är det som leder till flest ärenden hos Kronofogen eller överskuldsättning var tanken med lagen att den tydligt skulle sätta restriktioner för sms-lån och övriga högkostnadskrediter. Byråkratins käftar mal dock långsamt och således var det först 2018 som lagen kom att träda i kraft.
Syftet är att begränsa kostnaden för så kallade högkostnadskrediter. Vad är då en högkostnadskredit? Enligt Konsumentverket är det ett lån med en effektiv ränta över 30 % + referensräntan. I skrivande stund är referensräntan -0,5%. Det innebär att alla lån över 29,5 % är högkostnadskrediter.
De största praktiska förändringarna med lagförändringen är införandet av ett räntetak och ett kostnadstak.
Exempel: har du t.ex. tagit ett lån på 5 000 kronor så får lånet aldrig bli dyrare för dig att betala tillbaka än max 10 000 kronor, har du lånat 10 000 kronor får återbetalningen av lånet aldrig kosta dig mer än max 10 000 kronor ytterligare, d.v.s. lånet får kosta dig max 20 000 kronor.
Det här kan kanske verka något förvirrande, men då gäller det att komma ihåg att i de kostnader som nämns ovan kan det även ingå diverse dolda avgifter, exempelvis dröjsmålsränta, inkassokostnader, uppläggningsavgifter etc.
Vilka har då effekterna av den nya lagen blivit? Förvisso har det bara gått några månader sedan lagen implementerades, men undersökningar visar dessvärre inte särskilt revolutionerande resultat av lagen. Snarare tvärtom:
Förmodligen kommer du att läsa flertalet artiklar om att ”lånen inte blivit billigare” med den nya lagförändringen. Det är fel. Så kan man se det om man tänker kortsiktigt. Lagen har det huvudsakliga syftet att minimera problemen med eskalerande kostnader för kunder som redan har svag ekonomi. Inte att göra det billigare för låntagare som klarar av att betala tillbaka i tid enligt avbetalningsplanen. Genom eliminering av s.k. förlängningar, begränsad ränta samt begränsning av total kostnad så är det en självklarhet att lånet på sikt inte eskalerar kostnadsmässigt som tidigare.
Däremot stämmer det att det inte blivit speciellt mycket billigare för låntagaren som sköter sig. Men som sagt: det var inte heller dem som lagen var till för att skydda.
Fakta / källhänvisning:
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2016/10/sou-201668/